Nov 2021

Publiceringsdatum: Nov 18, 2021 8:28:45 AM

Så mycket insikter, jag läser och lär, provar med hästarna, funderar...

Nu är det värre än någonsin, för jag har fått uppdraget att översätta en bok, så frågetecken blandas med utropstecken i ett härligt galet virrvarr innanför pannbenet. 

Men faktiskt även ut i resten av kroppen...för jag rider mera nu...vilket innebär att jag upplever och känner och förnimmer rörelser, vissa helt nya och vissa gamla välkända. 

Den omvälvande insikten att kommunikationen gradvis ersätter kontrollen.

Vad händer när jag slutar kontrollera hästen och istället verkligen försöker kommunicera med den...

Detta (att våga sluta kontrollera) verkar grunda sig på förtroende, som i sin tur är baserat på erfarenheter som vi haft ihop, hästen och jag. Dag för dag.

Förutsägbarhet har blivit ett ledord.

Ett elstaket är förutsägbart, det står still och uppför sig lika varje dag. Tänk om det skulle röra sig inkonsekvent fram och tillbaka...ungefär som en ryttarhand.

Just bettet har många gånger använts för kontroll istället för kommunikation. 

Någon sa en gång att tygelkontakten med hästens mun bara är till för att läsa hästens tankar - inget annat. Det är ungefär där jag är nu.

Jag har tagit det ett steg till och "bettat" av och rider bara bettlöst. Jag vill inte att hästen ska tänka på järnbiten i munnen,  utan på mig.

Utforskar nyfiket vad som händer då. Kan jag tankeläsa fram mina önskemål till hästen? Och kan jag utläsa vad hästen menar?

Vad gör min fasciakropp utav mina tankar och kan hästen läsa det?